My life or something.
Jag har insett en sak. Livet är inte rättvist, inte för nån. Jag vet inte vad jag går igenom, men de är nån fas jag aldrig har känt förut. Nu är de sommarlov, då brukar man känna sig glad. Men när vi hade sommarlov blev jag bara rädd, de känns som att allting bra slutar. När jag väl hade börjat i en klass som jag trivs i, som jag aldrig har gjort innan. Så måste jag byta skola. Moa & jag har blivit ovänner, för jag orkar inte med att vara den som säger förlåt hela tiden. Och när jag försöker att berätta de för henne blir hon galen. Så de funkar inte längre. Jag och benjamin kommer att göra slut, vilket jag inte vill. För jag älskar han så otroligt mycket, men jag kan inte va ihop med han när han börjar i gymnasiet. Ni kanske inte förstår, men de frågar jag inte efter heller. Jag har också märkt att om man bara är en liten tjej som mej, tar ingen en på allvar. Seriöst, ingen alls. Ingen lyssnar, och ingen typ.. Ja, ingen lyssnar bara. Så nu ska jag bara skita i att prata med folk om mina jävla problem, jag orkar inte längre. Jag har nårra som lyssnar ibland, men de e inte ofta jag vågar säga typ. Samuel lyssnar, Tanja lyssnar & Emil lyssnar. Men Emil och jag bråkar ju hela tiden nu, och de är nog bara för att jag är ovän med Moa. Men skitsamma, jag får väl stå ut. Och Tanja är jag typ jättefeg att berätta för, för jag känner mej så otroligt omogen när jag säger att jag mår dåligt, samma sak med Samuel. Lincoln lyssnar också, och han är den underbaraste personen på hela jorden. Jag hoppas inte jag och tanja, och jag och AG tappar kontakten. För jag älskar dom båda så mycket. Även om dom inte förstår sig på mej ibland haha. Nu började jag skratta lite. Jag har haft så kul med dom två, saknar den tiden som in i. Jag har inte skrivit här på länge, men den ända som typ läser här är typ Tanja haha. aja, bättre än inget. Nu lyssnar jag på Green Day, och försöker att tänka glada tankar. För i morron är de kulturlägret igen, och de är så jävla kul där! Jag älskar de seriöst.
